Lördag afton

I natt gick jag ut, på en 1 timme och 15 min. lång promenad, med med min skyddsling, hankatten. (Jag tänker inte göra om det fler ggr.) Natten dessförinnan fick jag vara uppe till någon gång under småtimmarna, då hankatten äntligen behagade komma in.

Därefter såg jag en bra film (när jag borde ha sovit - andra "sömnlösa" natten i rad), på TV4, 

The day Reagan was shot

01:30 - 03:35

"Amerikansk dramathriller från 2001. Den 10 mars 1981 försöker John Hickley Jr mörda USA:s president, Ronald Reagan. Presidenten förs till sjukhus och hans liv hänger på en skör tråd och kirurgerna gör allt för att rädda hans liv. I samband med att presidentens liv kanske inte går att rädda uppstår en kamp bakom kulisserna i maktens korridorer. Sovjetunionen står redo att invadera Polen och med en överhängande risk för ett kärnvapenkrig måste någon ta kontroll i den den hotande krisen. När maktkampen börjar håller regeringen i världens mäktigaste land på att hamna i kaos. Åldersgräns 15 år."

Jag mindes den gången, då hjärtkirurgen (av baltisk härkomst), efter operationen (med op-handskarna på) skakade hand med mig, intresserad läkarkandidat, före kirurgen på min högra sida, den blivande prof. i hjärtkirurgi. 

"Those were the days, my friend
We thought they'd never end [det gjorde de inte heller!]
We'd sing and dance forever and a day
We'd live the life we choose
We'd fight and never lose
Those were the days
Oh, yes, those were the days
La la la la la la
La la la la la la

Then the busy years went rushing by us
We lost our starry notions on the way
If by chance I'd see you in the tavern
We'd smile at one another and we'd say

Those were the days, my friend
We thought they'd never end
We'd sing and dance forever and a day
We'd live the life we choose
We'd fight and never lose
Those were the days
Oh, yes, those were the days
La la la la la la
La la la la la la"

(Mary Hopkin, 1969)


Det tragiska är, att skillnaden mellan en misslyckad läkarkandidat (figurerade i TV-filmen) och en förvuxen läkarkandidat, i vissa fall kan bero på brist på medicinen Anafranil (och ev. brist på psykoterapi)!

"Anafranil används vid depressio­ner, nervösa tvångstillstånd (t ex bacillskräck), ångest i speciella situationer (t ex torgskräck) samt vid attacker av oförklarlig panik. Används även vid..."


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0