Elefanter i mitt hjärtas trädgård

 Tavla tecknad/målad av konstnärinnan Birgitta Yavari

Besök nr två i PingISkyrkan ägde rum den 9 juli. Jag hade köpt med mig en liter filmjölk och pepparkakor (till extrapris). Jag var lite sen (men missade inte predikan), eftersom jag först hade tänkt att gå i en annan kyrka, som dock var igenbommad. Eftersom jag inte hade ätit frukost, smakade det bra med picnic på PK's läktare, dit ingen annan hade gått upp.

Jag blev efter ett tag trött, varför jag lade mig på bänken, med skorna på. (Jesus la' sig i bakstammen på båten, när han var trött. Varför skulle då inte jag kunna...) Predikanten observerade att jag låg ner, och sade något med lägre röst. En man, som satt på någon av de främsta bänkarna, reste sig då upp. Han hävde sedan ur sig något som i mina öron lät som något i stil med följande!!! Jag var en knarkare (en evig lögn!), och det var bättre att jag fick dö, så jag slapp lida!!! Dessutom skulle jag inte få bo kvar. (Det sista har man kört med länge, i PK!) Som väl är, har jag tre (små) lägenheter, så jag har lite att välja på, än så länge.

Ack ja! Hatkampanjen i PK fortsätter! Och jag som blev medlem i en pingstkyrka det året jag skulle fylla 12! Redan när jag gick på högstadiet, blev jag söndagsskollärare. Jag fick ha hand om de minsta barnen, ingen lätt uppgift. Dessutom hjälpte jag till med att leda sången, och sjöng då till min mosters lutformade gamla gitarr, av märket Levin. (Jag har kvar gitarren än, den står på mitt "kontor".) Kort tid efter att jag hade blivit medlem i PK i min hemstad, började jag sjunga i strängmusiken. Nu när sekulariseringen gjort sina segertåg, finns det inte alltid strängmusik i pingstkyrkorna. (Det finns t. ex. ingen i Trbg, och ingen i Simrishamn.)

När jag den aktuella morgonen kom att tänka på en sång från Jesusrörelsen, kände jag en viss tröst, trots det dåliga bemötandet som jag skrivit om här. Jag citerar från sången, fritt ur minnet.

"Jesus kallar dig kom nu till källan, kom fram till mig. Jag vet att du törstar, här finns vatten för dig. Jag har sett dina tårar, när i mörker du var, och jag vill dig påminna, att din börda jag bar."

Hur hade det varit, om man i PK i Trbg hade inbjudit till "källan", istället för att förtala mig grovt!?

Johannes Döparens dag i Pingstkyrkan

De s.k. kristna i Trelleborg har intensifierat sin hatkampanj mot mig. "Se hur de älska varandra"! Jo, jo! Se hur de ...mig! Pingstpastorn hälsade mig i söndags välkommen, och mumlade samtidigt att jag grovt hade förtalat dem (på min blogg). Men uttalandet är en evig lögn. När jag blev misshandlad i början på höstterminen 1995, ledde detta till, att jag drack nästan hela resten av läsåret. I söndags höll man en kombinerad minneshögtid och hatkampanj mot mig, på förmiddagens gudstjänst! Man mindes, att jag vid ett tillfälle hade stigit upp på podiet, i onyktert tillstånd. Men Herre, Du min Skapare, LP-stiftelsen bildades inom pingströrelsen! Onyktra människor har säkerligen stigit upp på podiet i pingstkyrkor, ett oräkneligt antal ggr genom årens lopp!

Vidare ljög hemvårdsbiträdets/-assistentens son per tfn, om mig, för minst 2:a gången. Detta till trots, att han fick jobbet som någon ville ordna åt mig! Verkligen otacksamt av sonen!

Hösten 2005 drabbades jag av s.k. sudden deafness. Jag hade suttit i pingstkyrkan, och klinkat för mig själv på pianot. Jag varseblev  då en svartklädd figur på läktaren. Denne hade uppenbarligen tillgång till en laser. Jag fick ont i mitt ena öra. Det är inte så konstigt, att det går sämre att sjunga, om någon siktar på en med laser!

RSS 2.0