Blev antastad när jag var liten - är det därför jag mår så dåligt idag?
I Psykologiguiden läste jag psykologens svar, på följande frågeställning: Blev antastad när jag var liten - är det därför jag mår så dåligt idag?
"Du har själv beskrivit vad som är ”fel”. Av ditt brev framgår bland annat att du har dåligt självförtroende, att du nedvärderar dig själv, att ditt humör ständigt växlar och att du har svårt med relationer, eftersom du är rädd för att bli lämnad och har svårt att lita på människor.
Jag antar att det i din fråga ”Vad är det för fel på mig?” ligger en önskan om att förstå hur det kommer sig att du, trots en trygg och kärleksfull familj, har så svårt att kunna lita på människor och tro på, och tycka om, dig själv. I ditt brev tar du upp en händelse som sannolikt har, åtminstone någon, betydelse för hur du i dag mår och fungerar.
När ett barn blir antastat av en pedofil är det inte bara vad pedofilen gör som är avgörande för vilka spår övergreppet sätter hos barnet. Ofta är det två andra faktorer som spelar större roll. Det ena är hur övergreppet upplevs, vilket i sin tur beror på en mängd omständigheter såsom barnets ålder och livssituation. Och det andra är hur omgivningen reagerar på händelsen.
I den bästa av världar tas barnet på allvar och möts av lugna, sansade vuxna som hjälper barnet att se att det inte har någon som helst skuld i det som skedde.
Dessvärre händer det ofta att vuxna antingen tystar ner och förringar det som har hänt eller att de tvärtom reagerar närmast panikartat. Inte helt sällan känner sig barnet sviket av vuxenvärlden och tar på sig skulden för det som hänt.
Hur du upplevde övergreppet vet jag inte och inte heller känner jag till hur ditt liv i övrigt sett ut. Det som format oss till dem vi är, är inte bara omvälvande händelser som sticker ut. Vardagliga situationer, som vi kanske inte ens minns, och samspelet med andra människor är kanske det som främst sätter sin prägel på oss – det tillsammans med ärftliga faktorer. Våra medfödda egenskaper och förutsättningar har betydelse för hur vi upplever och hanterar olika situationer.
Som du förstår är det omöjligt att, utifrån ett kort brev, avgöra hur dina olika symtom hänger ihop och vad de kan beror på – eller om du uppfyller kriterierna för någon diagnos. Helt klart är i alla fall att dina tankar och ditt beteende är destruktivt. Som du skriver så går ditt liv runt, runt i negativa spiraler. Därför tycker jag definitivt att du ska ta kontakt med en psykiatrisk öppenvårdmottagning för att få hjälp att reda ut hur allt hänger ihop och få hjälp att bryta den negativa spiralen.
Vänlig hälsning,
"Du har själv beskrivit vad som är ”fel”. Av ditt brev framgår bland annat att du har dåligt självförtroende, att du nedvärderar dig själv, att ditt humör ständigt växlar och att du har svårt med relationer, eftersom du är rädd för att bli lämnad och har svårt att lita på människor.
Jag antar att det i din fråga ”Vad är det för fel på mig?” ligger en önskan om att förstå hur det kommer sig att du, trots en trygg och kärleksfull familj, har så svårt att kunna lita på människor och tro på, och tycka om, dig själv. I ditt brev tar du upp en händelse som sannolikt har, åtminstone någon, betydelse för hur du i dag mår och fungerar.
När ett barn blir antastat av en pedofil är det inte bara vad pedofilen gör som är avgörande för vilka spår övergreppet sätter hos barnet. Ofta är det två andra faktorer som spelar större roll. Det ena är hur övergreppet upplevs, vilket i sin tur beror på en mängd omständigheter såsom barnets ålder och livssituation. Och det andra är hur omgivningen reagerar på händelsen.
I den bästa av världar tas barnet på allvar och möts av lugna, sansade vuxna som hjälper barnet att se att det inte har någon som helst skuld i det som skedde.
Dessvärre händer det ofta att vuxna antingen tystar ner och förringar det som har hänt eller att de tvärtom reagerar närmast panikartat. Inte helt sällan känner sig barnet sviket av vuxenvärlden och tar på sig skulden för det som hänt.
Hur du upplevde övergreppet vet jag inte och inte heller känner jag till hur ditt liv i övrigt sett ut. Det som format oss till dem vi är, är inte bara omvälvande händelser som sticker ut. Vardagliga situationer, som vi kanske inte ens minns, och samspelet med andra människor är kanske det som främst sätter sin prägel på oss – det tillsammans med ärftliga faktorer. Våra medfödda egenskaper och förutsättningar har betydelse för hur vi upplever och hanterar olika situationer.
Som du förstår är det omöjligt att, utifrån ett kort brev, avgöra hur dina olika symtom hänger ihop och vad de kan beror på – eller om du uppfyller kriterierna för någon diagnos. Helt klart är i alla fall att dina tankar och ditt beteende är destruktivt. Som du skriver så går ditt liv runt, runt i negativa spiraler. Därför tycker jag definitivt att du ska ta kontakt med en psykiatrisk öppenvårdmottagning för att få hjälp att reda ut hur allt hänger ihop och få hjälp att bryta den negativa spiralen.
Vänlig hälsning,
Ingrid Gråberg, leg psykolog"
Kommentarer
Trackback
